Min fina, kloka, finurliga och älskade Emil! Snart är du 4 år och vilken underbar liten individ du blivit. Min kärlek till dig är oändlig och evig. Min älskade, roliga och karismatiska Lucas, helt galet att du fyller 2 år i år. Du och din bror är anledningen till att jag andas, att mitt hjärta slår. Man tror att man har en idé om vad kärlek är, eller framförallt hur stark kärlek kan vara, innan man blir mamma. Man har ingen aning. Jag är så tacksam för mina fina barn & min fina man. Ni ger mitt liv mening och syfte.
Jag är fast övertygad om att min roll som mamma är att lära mina barn att vara de bästa versioner av dem själva de bara kan. Det finns så mycket jag önskar dem i livet men främst önskar jag att de lär sig att inte sträva efter att bli gillade, utan att sträva efter att bli respekterade och framförallt älska och respektera sig själva. Om man strävar efter att bli gillad av andra fastnar man lätt i en fälla där man blir utnyttjad eller manipulerad. Att man gör kompromisser med sitt jag för andras skull. Man behöver inte andras godkännande, man behöver godkänna och älska sig själv för den man är och då blir man respekterad av andra. Först då kan man älska och respektera andra runt omkring en. Det och det faktum att de alltid är älskade av mig och deras pappa oavsett vad som händer är det viktigaste avtrycket jag vill göra på mina barn.
Jag är en relativt ”ny” mamma. Har dock lärt mig så otroligt mycket, inte bara om mig själv men även om livet och meningen med det, av att vara mamma. Framför allt har jag lärt mig att en bra mamma är någon som även tar sig tid för sig själv och inte uppoffrar allt för att vara just mamma. Jag menar inte att man ska vara självisk, utan det handlar om att ta sig tid för sitt eget välmående. Det gör att man kan vara en närvarande och frisk mamma som inte för över sina egna tillkortakommanden på sina barn. Är man lycklig och tillfreds är det lättare att smitta av sig på sin omgivning. Jag blir så ledsen av alla pekpinnar som finns för mammor där ute. Om du tar dig lite egentid, ja då är du en dålig mamma. Om du sätter dina behov på den gemensamma familjeagendan så är du självisk. Jag tror att vi måste bryta oss loss från den där perfekta idén om hur en ”bra” mamma ska vara. Barn lär sig ju framförallt av hur vi gör och inte vad vi säger åt dem. Om du som förälder och förebild visar att det är viktigt att älska sig själv och att tala om dina behov så blir dina barn också bra på att göra det. Om du istället visar dem att kärlek är orimliga uppoffringar och bitterhet kommer de förknippa kärlek med att bara ge och aldrig sätta gränser eller ställa krav. Viktigaste är att inse att man själv faktiskt är den viktigaste personen i ens liv. Först då kan man tillgodose sina näras behov på riktigt. Först då, kan man, enligt mig vara en bra mamma, en bra partner och i sista ändan en bra förebild.