Omvänd psykologi fungerar alltid på barn. I alla fall i 3-4 års åldern. Smidigt att ta till när all else fails. Ett exempel på det var när jag skulle lägga Emil och Lucas igår kväll. Jag förklarade för Emil att han fick välja två böcker till sagoläsningen som inte var så långa eftersom jag är så hes att rösten inste skulle bära igenom hela Nalle Puhboken eller sagan om Igelkotten som klarar sig själv. Emil ville då genast bara läsa dessa två böcker, precis som barn är. Säger man att det där får du inte göra så kan de inte tänka sig att göra något annat. Klurig som en är sa jag då genast att den där boken om Krokodilen och nappen kan vi ju absolut inte läsa i alla fall varpå Emil då direkt säger: Joo mamma, den tar vi. Sådärja! Kortaste boken vi har och alla glad och nöjda ;) Direkt efter att jag sa sådär hörde jag en kvävd fnissning ifrån Kristian i vårt sovrum. Han sa senare att han tyckte det var briljant.
Tänker att jag ska börja med detta när vi äter också då Emil är inne i en ”Jag illar inte det”-fas. Helt plötsligt gillar han inte alla de saker han älskar att äta i vanliga fall. Detta börjar bli lite av ett problem då vi är lite oroliga att han inte får i sig ordentligt. Som tur är gillar han i alla fall det nyttigaste på tallriken som grönsakerna och proteinet. Kolhydrater har han aldrig ”illat” speciellt mycket. Sen brukar han vänta helst till att jag skalat en banan åt honom innan han säger at han inte gillar banan. Som tur är ”illar” lillebror i princip allt så han tar tacksamt emot det brorsan vägrar äta.
Apropå kolhydrater & i synnerhet de farliga. Alltså socker och stärkelse tänker jag dra ner på det här hemma. De omvandlas nämligen direkt till socker i magsäcken och höjer sen insulinnivån från bukspottkörteln. Detta är lurigt då det på sikt kan leda till diabetes och övervikt. Jag märker på mina killar här hemma att de inte mår alls bra av varesig socker eller gluten. Emil blir både ofokuserad och överaktiv medan Lucas får humörsvängningar utan dess like. Så nu ska vi testa ett tag utan dessa gifter. Saften har jag bytt ut mot steviasötad dryck och igår gjorde jag köttbullar med pofiber istället för ströbröd. Mycket nyttigare och faktiskt mycket godare.
Jag är ingen anhängare av extrem lågkolhydratkost men jag är däremot sjukvårdsutbildad och läskunnig. Det är inte farligt med fett, det som är farligt är allt socker vi stoppar i oss. Vi behöver riktigt smör, feta oster och inga jäkla lättprodukter. Nu går även eliten av professorer i Sverige ut med att äta mycket fett inte kan leda till hjärt-och kärlsjukdom. Det fungerar nämligen såhär: När vi äter mycket fett i maten höjer vi vårt kolesterol i kroppen MEN det är det goda kolesterolet som höjs och det är det som sänker det onda kolesterolet. Alltså mer fet mat och inga lättprodukter sänker i själva verket det onda kolesterolet. Däremot vet man att om man drar ner på riktigt fett och istället äter mer kolhydrater (för att bli mätt) så höjer man blodsockret i kroppen och stimulerar insulinproduktionen & insulin är det mest fettlagrande hormonet vi har i kroppen. Alltså mer kolhydrater och mindre fett leder till att man blir fetare och mer ohälsosam.
Trenden med lightprodukter och nyckelhålsmärkning kom på 80-talet och då blev vi itutade att fett är farligt. Innan vi började käka lättmjölk, margarin och lightprodukter hade vi inte problem med fetma, diabetes i alls samma utsträckning. Nu, 30 år senare är fetma och diabetes det vanligaste folkhälsoproblemet i samhället & det ökar i ruskig takt. Alla får göra som de vill. Men jag tänker att riktigt mat, alltså som smör, grönsaker, kött, fisk, fågel och ägg är givetvis nyttigare än alla konstgjorda saker med en massa skräp i.
Men ofta är det svårt att ta till sig nya fakta. Detta med att vi ska akta oss för fet mat är ingen gammal teori, det är en modediet från 80-talet som nu med facit i hand bara har lett till att vi som människor blir sjukare och sjukare. När jag var liten fick jag riktigt smör på mackan, fet ost och riktigt mjölk från bonden och jag har aldrig haft övervikt eller hälsoproblem. Däremot fick vi nästan aldrig mat med mycket socker i. Godis, glass, kakor var bara vid festligare tillfällen. Absolut inte till vardags.
Det är lustigt tycker jag i denna debatten att vi är så himla emot att ge våra barn fett, som riktigt smör, riktig grädde. Medan otaliga besök på McDonalds går bra, lördagsgodis i mängder, chips och annan skit är helt ok. Jag vill att mina barn ska få alla förutsättningar till att bli friska vuxna som lever ett långt liv. Därför äter vi endast godis, i små mängder, på lördagar. Emil äter iofs hellre frukt än godis och Lucas äter inte godis alls. McDonalds kan man göra någon gång per år och vatten är lika bra törstsläckare som all denna sockerknökade saften. Fet yoghurt som turkisk yoghurt och bär är tio gånger mer hälsosamt än färdiga ”barn”yoghurtar som innehåller lika mycket socker som cocacola.
Jag ska säga, handen på hjärtat, att jag har slarvat med detta. Hällt socker på Emils pannkakor, gett barnen saft på vardagar, glass, oboy och alla dessa saker som det är sådana mängder socker i. Men jag är inte dummare än att jag kan ta till mig nya fakta och tänka om. Varm choklad går lika bra att göra på kakao och grädde. Det finns steviasötad (naturligt sötningsmedel) saft och gurkstänger och morotstänger är godare än chips.
Är du öppen för nya tänk och smart nog att kunna tänka utanför boxen, kan du gå in här och läsa mer. Där finns alla fakta från välrespekterade läkare och professorer inom ämnet.